Så jag känner mig på kvällarna när jag ska sätta mig och blogga. Jag är helt slut när Kakan lagt sig och man har gjort alla måsten. Jag sitter och gapar som en fågelholk den stunden jag sitter i soffan med datorn i knät och tror att jag ska kunna blogga lite men kommer inte fram något i min hjärna, är bara trött då.

Det är intensivt på jobbet igen nu, har lönesamtal med alla tjänstemännen så jag sitter i samtal nästan hela dagarna. Det kommer vara så även nästa vecka, dom samtalen tar ganska mycket kraft och enegri  Jag orkar i alla fall fortsätta träna, mitt lag leder och jag ligger fortfarande tvåa. Hon som leder har sprungit i från mig rejält, på 5 dagar har hon sprungit 23 mil fattar inte hur man klarar det, jobbar hon verkligen på samma företag som mig? Känns som hon inte kan göra något annat än att springa, hon kanske har tagit tjänstledig för att vinna tävlingen, vad vet jag men man undrar ju hur hon får tiden att räcka till. 

Idag var vi till badhuset på kvällen, Kakan hade en kompis med sig så dom lekte och jag simmade 1,25 km, har ju nästan förträngt att jag har anmält mig till tjejklassikern så jag måste ju träna inför den med.

Jag ska försöka blogga dom kvällar jag känner att hjärnan är med men det nog inte varje varje dag dom närmaste två veckorna.

Ha bra, vi hörs!

Kram

Ankan