Så här är det att Kakan har sugit på tummen när hon var liten, gör det väl än idag när hon har svårt att somna fast hon snart är nio år. Hur som helst så har hon tryckt ut sina framtänder pga. detta och har fått tandställning.

 Första tandställningen hon fick var för ca 3 månader sen, det sista tandläkaren sa till oss innan vi gick därifrån var att, förvara alltid tandställningen i burken när du inte använder den. Har ni hundar hemma så ska du vara extra noga för hundar älskar materialet den är gjord av och käkar gärna upp dom! Nu har inte vi någon hund hemma men Kakans pappa med sambo har två stycken och där försvann den första tandställningen spårlöst. Dom letade överallt men den hittades inte någonstans och vår förklaring var att någon av hundarna fått sig en måltid bestående av hårt gummi och stål. Hoppas den smakade bra och hoppas det gjorde ont, väldigt ont när den kom ut andra vägen!

Så det var bara att ringa till tandläkaren och berätta vad som har hänt, beställa en ny och invänta en saftig räkning. Som tur är har Kakan en snäll tandläkare som sa att ni behöver inte betala för den här men om ni tappar bort den nya får ni betala för nästa. Nästa tänkte jag, här ska inte några fler tandställningar försvinna men nu har det skett! Borta sen igår kväll och jag har letat under sängar, madrasser, i och under soffan, på toaletten och i papperskorgar men icke!!!!När jag frågade Kakan vart hon trodde den tagit vägen så hon: - Jag tror att det finns ett tandställningsmonster som hoppade i väskan hos pappa och följde med hit och nu har han tagit min tandställning igen. Undrar jag om det inte var monstret själv som sa det för tandställningen har ju inte vart den hon älskat mest, det har vart mycket tandagnissel och tårar över den.

Jaha vad gör jag nu, jo jag får gillra en monsterfälla och lägga en slant som monstret får byta ut mot tandställningen. Det finns ju förstås en risk med detta och det är att jag får mata fällan med en slant varje kväll men det är ju värt ett försök. Räkning från tandläkaren på en ny kommer ju inte heller vara gratis. Nu ska jag gå och bygga fällan, återkommer om jag får någon fångst.

Vi hörs!

Ankan 

Känns faktiskt lite nervöst, jag vet inte varför men samtidigt ska det bli kul. Vet inte riktigt hur jag ska lägga upp detta utan det får bli som det blir.

 Så det är väl lika bra att börja, here we go!

Idag har vi vart hemma för att Kakan hade så ont i halsen i morse, hon sa redan igår att hon hade ont men jag lyssnade inte riktigt på det örat utan gjorde i ordning en kopp te till henne med honung i och sa: - Drick det här ska du se att det blir bättre och fick sedan iväg henne till skolan och jag kunde åka på mötet som jag hade i Västerås. I morse såg jag verkligen hur ont hon hade när hon svalde så det var bara ringa till skolan och tala om Kakan blir hemma.

På förmiddagen så tittade vi filmen Katitzi som Kakan fick i julklapp av sin pappa. Det var en riktig flasch back, kommer ihåg den filmen så väl när den gick på tv när man var ca 11 år och det fanns bara 2 kanaler på tv. Jag blev dessutom retad på skolgården för att jag var så lik Katitzi och jag blev rosenrasande för att vara lik en zigenar flicka var inte min högsta önskan, det var någonting fult i min värld men det berodde ju mer på okunskap än på någonting annat. Idag insåg jag även själv att jag var väldigt lik Katitzi då och jag blev inte ens lite små sur :-) Kanske ett tecken på att man blivit vuxen.

Vi har även spelat lite kort och det finns nog ingen som kan bli så sur om  som Kakan om hon förlorar, där kan vi snacka dålig förlorare men med tanke på vilka hon har som föräldrar kanske det inte är så konstigt.

Jag var tvungen att åka till jobbet ett par timmar och Kakan fick roa sig själv, det visade sig att hon somnat på soffan, så nu blir väl hon vaken halva natten!

Jag var och tränade step i söndag och det var tid och evighet sen jag rörde på min kropp, och det känns idag kan jag lova, fy fulingen vilken träningsvärk jag har. Känns som jag har två järnspett i varje ben och som om någon nyper mig HÅRT i vaderna. I morse när jag skulle göra morgonpinken visste jag inte hur jag skulle kunna sätta mig ner på toasitsen för då var jag ju tvungen att böja på bena, vilket gör mycket ont! Det var bara att ta sats och släppa ner röven mot sitsen och jag landade med ett brak där jag skulle. Hade lika gärna ha hamnat på golvet för det känns som man inte har riktig kontroll på kroppen. Att gå i trappor är inte heller någon hit, det är värst att gå nerför trapporna man måste liksom slänga bena åt sidan för att undvika alla böjrörelser och har man väl satt sig undviker man att resa sig upp.

Så idag har jag mest suttit och vart kissnödig.

Oj, nu har jag verkligen börjat blogga, jag som bara "tjuvläst"andras bloggar på kvällarna när Kakan somnat.

Nu ska jag titta på bygglov som är ett favoritprogram! 

Ha det bäst!

Ankan