Kakan ringde idag och ville komma hem till mig en stund, hon var mammasjuk sa hon. Jag åkte och hämtade henne, vi käkade och pratade en stund sedan följde hon med mig på träningen även kakan var med och tränade lite, hon tyckte att det var skoj. När träningen var slut skjutsade jag hem henne till sin pappa igen men när hon klev ut bilen började hon gråta och sa att hon ville följa med mig hem. Jag försökte trösta henne och sa att snart är det fredag och du får komma hem till mamma två veckor igen, hon sa att hon hade en klump i magen för hon har svårt att somna hemma hos sin pappa. Efter att vi pratat en stund i bilen gick hon in till sin pappa men det gjorde ont i hela hjärtat på mig att jag inte kunde ta med henne hem.

Fan fan varför ska det vara så här............! Vet inte hur jag ska göra för att allt ska vara bra, hon trivs inte helt hos sin pappa och hans sambo och samtidigt vill hon ju vara hos sin pappa ibland. Det är inte det lättaste att förklara för Kakans pappa hur hon känner, ibland lyssnar han och förstår och ibland går det in genom ena örat och ut genom det andra. Det är mitt ansvar som hennes mamma att se till att hon mår bra men jag tycker även att Kakans pappa borde se hennes signaler och reagera men jag borde ha lärt mig vid det här laget att han inte göra det. Hur ska man göra, vad mår Kakan bäst av, jag vet varken ut eller in. Att vara här jämt och hos sin pappa när hon själv vill är nog lösningen men jag tror inte att hennes pappa går med på det och jag vet att Kakan kommer att tycka att hon sviker sin pappa om hon gör så för det har hon sagt även om det är det hon vill.

Vem är sagt att livet ska vara lätt, tycker att jag är en positiv människa som brukar kunna se lösningar men detta ger mig magont och Kakan med.

Fick besök på kvällskvisten och kunde skingra mina tankar några timmar men nu är dom tillbaka, tänker på om min söta, goa dotter kunde somna gott i kväll, jag hoppas verkligen att du gjorde det, mamma älskar dig!

// Ankan